tisdag 11 oktober 2016

Den diskreta konsten att välja bil


Vi är på jakt efter ny bil. Efter att ha snarkat oss igenom några familjelastare, som BMW 320 kombi kom vi fram till att något drastiskt behövde göras. Vi är ju redan stolta ägare av BMW (aktien) men tjänstebilsutrustade är bilarna inga skrattfester precis och den modell vi körde med fyrhjulsdrift var faktiskt nästan lite slö i accelerationen. Fast förarkomforten var förstås fin. Det är ju svårt att säga emot.

Första testet av bilar med lite mer tryck i blev en Mini Clubman med busig motor. Nja, lite mesig var den ändå. Misstaget var kanske att vi inte gick hela vägen upp och körde John Cooper Works. Sedan kom en underlig upplevelse.

Min fru Affärsmodellen fick inte testa varken Audis eller Volkswagens busbilar. Nej, några sådana fanns inte tillgängliga - bara familjelastare av olika storlekar. När jag gick in hos samma handlare fanns plötsligt de roliga bilarna att boka. Hej 50-tal. Nåja, när vi till slut körde en VW Golf GTI Clubsport var den ju bekväm och så. Lite rolig också. Typ som tysk humor. Så där riktigt fräck var den däremot inte. Saklig är nog den bästa beskrivningen.

En skönt galen bil var Honda Civic R. Fast det är ju lite opraktiskt att sportläget slår av säkerhetssystemen. Den var också föredömligt styv - om du kör på bana. Jag som är lite ovan brände rakt över en liten trottoarkant och fick en nacken rörde sig som på barnet i Exorcisten.

Det riktiga charmtrollet var faktiskt Peugoet 308 gti. Mindre motor men väldigt välbalanserad och föredömligt rapp. Den var det riktigt roligt att köra. Det var nog tur för mig att det råkade var bilkö precis när vi mötte en polis. En mycket trevlig bekantskap. Snygg interiört också. Fast så var det några små praktiska, franska, val. Som att apparna i bil beställd i Sverige bara fungerar i södra Europa eller att det fanns en kaffehållare. Inget eluttag i baksätet och en massa annat sådant där man inte vill bry sig om.

Plötsligt stod jag där och gnällde över bilens praktiska tillkortakommanden. Som vilken kombiägare som helst. Vilket vi för övrigt varit de senaste tio åren.



tisdag 4 oktober 2016

Telia fakturaskojarna


Det är tyvärr inte alltid ett bra bemötande är lika med ett bra bolag. Ofta är det så och visst är det ett gott tecken när någon är trevlig eller anstränger sig lite extra. Det kan dock vara ett undantag.

Det motsatta är däremot sällan en enskild händelse. En person som ger ett dåligt intryck på en anställningsintervju. En restaurang som säljer mat du blir sjuk av. Ett bolag som fuskar lite varstans runtom i världen. Det är sällan det finns en andra sida av de mynten.

Därför borde jag inte bli besviken på Telia utan på mig själv som till och från är kund där. Visst, säljarna lyser alltid av glädje när de berättar att numera är tjänsten jag betalar dyrt för billigare för nya kunder. Det ingår i spelet. När det blir fel på deras router eller hack i mottagningen, då är det nog fel på ens egna inställningar. Alldeles oavsett hur övertygande bevis man lägger fram och när de så småningom kommer fram att det varit deras problem - då är det sällan man hör något mer.

Så är det. Därför borde jag kanske inte hakat upp mig på den här detaljen - vem tar en fakturaavgift när kunden betalar med autogiro? Telia, självklart. En gång monopolist - alltid monopolist. Det är värt att tänka på även för den som undrar om bolaget och aktien har någon framtid.


lördag 23 juli 2016

Den våldsamma vägen till framgång



Det finns miljöer som blicken återvänder till. Tidpunkter och skeenden i historien med en dragningskraft som ständigt lockar till nya berättelser. Frågan är om inte den starkaste än Romarrikets uppgång och fall? Jag har åtminstone med stor behållning plöjt berättelser från Star Wars till Gladiator. Riktigt bra blir det dock bara när det är påläst.

Maktkampen, intrigerna och inte minst stråken av galenskap finns nämligen där redan från början. När det blir bra blir det också en parabel som sträcker sig 2000 år in vår egen tid. Det lyckades Asterix med som jag läste tills pärmarna föll av när jag var liten. Det klarade också Jag, Claudius som rullade på videon någon gång under tonårstiden.


Nu tror jag att jag hittat en ny utmanare. Det är boken, "Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo" av Cristofer Andersson. Titelns Gaius Marius var en nobody som hittade en möjlighet att göra militär karriär det expanderande riket. En värld med möjligheter men också med maktens regler och seder. Öppen för driftiga personer men aldrig accepterande för nykomlingens ursprung. Är det så olikt exempelvis efterkrigstidens Sverige eller varför den delen för alla historier om social förändring.

I den här världen är förmågan att läsa makten vägen framåt. Gaius Marius hinner med inte mindre än sju konsulskap, trots att varje period som konsul egentligen ska vara 10 år. Det här är dock en man makten kallar in när problem andra inte kan lösa ska försvinna.

Genren historisk spänningsroman är i det närmaste obefintlig i det svenska medielandskapet. Det gör att böcker som denna når ut till publiken via andra kanaler. Den här finansieras exempelvis genom ett projekt på Kickstarter. Det är den vägen jag fått del av prologen. Det är också därför boken får uppmärksamhet på den här bloggen som ju främst handlar om privatekonomi.

En del av mitt bloggande är att #gillaentreprenörer. Det här är ett utmärkt exempel. För min del tycker jag absolut du ska kolla in lite mer om boken här. Är du sedan det minsta intresserad av historiska spänningsromaner får du nog svårt att låta bli att klicka dig vidare till Kickstarterprojektet.

Det fenomenet, att en bok numera inte behöver nå sin publik via förlag, är i sig själv så intressant så det handlar dagens huvudinlägg om på Molekylär Ekonomi missa inte det heller.

torsdag 7 juli 2016

Köp 1:a klass av SJ och få något annat


Vår familjeblogg ska inte bara vara konsumentupplevelser men visst är det skönt att ha en plats att skriva av sig när bolag gör knäppa saker. Dessutom har det varit fullt upp med nya Sparskolan.se - serien med 10 filmer om vägen till en rikare framtid. Det är kul men galet svårt att göra bra teve. Gå gärna in och kolla!

Tillbaka till det där med roliga händelser i livet som konsument. Vi är på väg ner till Kalmar och jag var mån om att ha eluttag till barnens paddor. För säkerhets skull betalade jag lite extra och valde 1:a klass. Jag vet att SJ gärna skryter med nivån även på andra klass men jag vet också att allas vårt tågbolag har lite svårt med det där med löften. 

Nu sitter jag här i andra klass och med två barn som efter fem minuter redan klättrar på sätet. För det var inte 1:a klass hela vägen om man betalade för det. Nej, naturligtvis inte. De första 75 procent av resan (med SJ) är i andra klass och utan elkontakt. Sedan byter man operatör och då är det en timme i 1:a klass med Öresundstågen. Därav att SJ sålde hela resan under den etiketten.

Kreativ marknadsföring får man säga! 

fredag 10 juni 2016

Varför finns Post Nord?

En dagsfärsk erfarenhet väckte en fråga jag inte kunde besvara - varför har vi kvar posten? Telia är en bland flera spelare, sopåkningen är upphandlad och numera går det att få både vård och skola privat. Så varför har ingen gjort ett ambitiöst försök att förbättra den här marknaden.



Visst går det att få brev och paket från andra än Post Nord men statens bolag är fortfarande mer av en gammeldags enväldig myndighet än ett riktigt företag. Jag tänkte på det när jag gjorde en beställning från Clas Ohlson.

Det fanns angivet var jag skulle få mitt paket när jag betalade. Det ändrade dock posten på, utan någon hänsyn till effekterna. Leveransen av varor som kostade några hundra delade posten upp i två delar. En som lämnades på mitt postställe och en som skulle hämtas på en terminal i Segeltorp. Fast om jag ville kunde jag ta ledigt en dag och istället ta emot paketet hemma.

Hade det stått när jag beställde att posten inte garanterar leverans till angiven adress, så hade jag kunnat vända mig någon annanstans. Nu fick jag istället lägga en tidig fredag inte på att umgås med barnen utan leta mig in på en trång bakgård.

Väl där väntade ett ännu mindre krypin där andra i min situation frustrerat väntade. Mannen före mig fick ett tungt paket. På frågan om han kunde få hjälp över tröskeln (som fanns i kundutrymmet) blev svaret att "mitt ansvar slutar vid utlämningsdörren". Charmigt.

Sedan fick jag ändå mitt paket. Det där med storleken - tja, det gick med lätthet in i bakluckan. Inte vägde de värst mycket heller. Det gick att hålla med en hand. Man kan väl säga att det vägde lika lätt som kundvård uppenbarligen gör för posten.

Nåja, nu var ju den lilla händelsen över. Kvar blev frågan varför finns Post Nord? Den dagliga brevbärningen hos oss åkte nyligen dit när det avslöjades att de inte delade ut posten om den lokale brevbäraren var sjuk. Lite lustigt tänkte jag men faktum är att PTS klagat på att leveranssäkerheten sjunker.

Jämför man med Telia är numera koppatråden och ofta fibern in i huset tillgänglig för flera leverantörer. Det vore väl en tanke att det, om behovet finns, var kommunala brevbärare (eller som med sophämtningen av kommunen upphandlade) som delade ut posten. De kunde alla bolag som leverar försändelser använda. De som gillar postens service kunde fortsätta vara kunder där.

söndag 5 juni 2016

Kör 5/2-metoden på sparandet

Filmar min aktieskola just nu. En del saker gör en ledsen som att 2015 är det fortfarande ett bra råd till kvinnor att spara mer och börja tidigare, eftersom löneutveckling över livet ser sämre ut. Men så är det.


Extra trist blir det när man lägger till att många män i och för sig tar fel risker i sitt sparande men att kvinnor överlag tar för låga risker för att få rimlig avkastning. Med andra ord, alldeles för få sparar smart.

Det trots att den enkla starten är att putta in pengarna i en indexfond och månadsspara. Frågan är om det är för enkelt att bli rik? Skulle det behövas mirakelsparkurer som kvällstidningarna kunde skriva om?

Typ kör 5/2-metoden: spara fem dagar, köp en aktie för överskottet och gör något trevligt på helgen (skulle funka toppen även från forskningsperspektiv och med gratis courtage från nätmäklare)

Det är som med träning, det svåraste verkar vara snöra på sig skorna regelbundet.

onsdag 11 maj 2016

Älska Clas Ohlson

"Kundklagomålet vår vän" var en boktitel jag fnissade åt när jag för länge sedan gick en utbildning för kvalitetschefer.  Den kom upp i ett avsnitt som handlade om ett japanskt hotell som hade problem med att komma på vad de skulle förbättra.

Gästerna klagade aldrig och när de tillfrågades hade de bara gott att säga om hotellet. Den här historien utspelar sig för länge sedan, långt innan spruckna krockkuddar och gaspedlar som fastnat. På den här tiden var det en del av den japanska självbilden att verksamheten alltid skulle bli bättre. Så vad göra?

Jag tänker på det där hotellet när jag nu äntligen fick chansen att vara missnöjd med min favoritbutik Clas Ohlson.

För mig vore det en förbättring om tummen åtminstone satt mitt i handen. När jag handlar skruvar får jag alltid köpa ett gäng storlekar, för inte har jag kommit ihåg att kolla vilka jag behöver i förväg. På Clas Ohlson möts jag alltid av en bekymrad min som verkligen försöker förstå vilken skruv mitt vardagliga problem egentligen behöver. När jag vandrar ut med mina små skruvpåsar för några kronor styck säger kassören oroligt. "Å så lämnar du bara tillbaka de du inte behövde".

Det känns som det japanska hotellet. Servicen är så perfekt att säljarna nästan får ångest av att jag inte har några synpunkter på det som för mig är en mockamojäng för att sätta ihop med en trasig mackapär.

I går hände det dock. Jag fick en gräsklippare med sladd när jag egentligen bett om en utan. Nu var det jag som blev lite orolig. Skulle min trevliga relation med Clas Ohlson ta slut nu? Skulle vi bli ovänner?

Trogen min personlighet hade jag nämligen också skruvat ihop några delar som passade samman lika bra som Israel och Palestina. Nu satt ett rör fast i ett annat. Hur skulle det gå?

En före i kundtjänsten. Suck, ångest. Min tur. När jag mumlat fram mitt ärende till den unge mannen bakom disken så kom det. Leendet. Jag visste väl det. Alla år jag och Clas Ohlson varit tillsammans är det just det här ögonblicket de väntat på. Ett klagomål! Äntligen.

Det var ingen hejd på vilket mänskligt lidande jag måste ha gått igenom och min gräsklippare byttes snabbt ut och rabatterades. Jag kände mig nästan lite skamsen - för som i alla bråk var vi väl två om saken. Jag kunde väl ha kollat paketet själv?

Nåja, nu är vi de bästa vänner igen - jag och Clas Ohlson.

Hur gick det för det japanska hotellet? De fann också en lösning på sitt problem. De började sortera innehållet i papperkorgarna för att se vad gästerna behövde. Sedan såg de till att det fanns på varje rum. Smart - precis som bra bemötande ska vara.