lördag 23 juli 2016

Den våldsamma vägen till framgång



Det finns miljöer som blicken återvänder till. Tidpunkter och skeenden i historien med en dragningskraft som ständigt lockar till nya berättelser. Frågan är om inte den starkaste än Romarrikets uppgång och fall? Jag har åtminstone med stor behållning plöjt berättelser från Star Wars till Gladiator. Riktigt bra blir det dock bara när det är påläst.

Maktkampen, intrigerna och inte minst stråken av galenskap finns nämligen där redan från början. När det blir bra blir det också en parabel som sträcker sig 2000 år in vår egen tid. Det lyckades Asterix med som jag läste tills pärmarna föll av när jag var liten. Det klarade också Jag, Claudius som rullade på videon någon gång under tonårstiden.


Nu tror jag att jag hittat en ny utmanare. Det är boken, "Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo" av Cristofer Andersson. Titelns Gaius Marius var en nobody som hittade en möjlighet att göra militär karriär det expanderande riket. En värld med möjligheter men också med maktens regler och seder. Öppen för driftiga personer men aldrig accepterande för nykomlingens ursprung. Är det så olikt exempelvis efterkrigstidens Sverige eller varför den delen för alla historier om social förändring.

I den här världen är förmågan att läsa makten vägen framåt. Gaius Marius hinner med inte mindre än sju konsulskap, trots att varje period som konsul egentligen ska vara 10 år. Det här är dock en man makten kallar in när problem andra inte kan lösa ska försvinna.

Genren historisk spänningsroman är i det närmaste obefintlig i det svenska medielandskapet. Det gör att böcker som denna når ut till publiken via andra kanaler. Den här finansieras exempelvis genom ett projekt på Kickstarter. Det är den vägen jag fått del av prologen. Det är också därför boken får uppmärksamhet på den här bloggen som ju främst handlar om privatekonomi.

En del av mitt bloggande är att #gillaentreprenörer. Det här är ett utmärkt exempel. För min del tycker jag absolut du ska kolla in lite mer om boken här. Är du sedan det minsta intresserad av historiska spänningsromaner får du nog svårt att låta bli att klicka dig vidare till Kickstarterprojektet.

Det fenomenet, att en bok numera inte behöver nå sin publik via förlag, är i sig själv så intressant så det handlar dagens huvudinlägg om på Molekylär Ekonomi missa inte det heller.

torsdag 7 juli 2016

Köp 1:a klass av SJ och få något annat


Vår familjeblogg ska inte bara vara konsumentupplevelser men visst är det skönt att ha en plats att skriva av sig när bolag gör knäppa saker. Dessutom har det varit fullt upp med nya Sparskolan.se - serien med 10 filmer om vägen till en rikare framtid. Det är kul men galet svårt att göra bra teve. Gå gärna in och kolla!

Tillbaka till det där med roliga händelser i livet som konsument. Vi är på väg ner till Kalmar och jag var mån om att ha eluttag till barnens paddor. För säkerhets skull betalade jag lite extra och valde 1:a klass. Jag vet att SJ gärna skryter med nivån även på andra klass men jag vet också att allas vårt tågbolag har lite svårt med det där med löften. 

Nu sitter jag här i andra klass och med två barn som efter fem minuter redan klättrar på sätet. För det var inte 1:a klass hela vägen om man betalade för det. Nej, naturligtvis inte. De första 75 procent av resan (med SJ) är i andra klass och utan elkontakt. Sedan byter man operatör och då är det en timme i 1:a klass med Öresundstågen. Därav att SJ sålde hela resan under den etiketten.

Kreativ marknadsföring får man säga! 

fredag 10 juni 2016

Varför finns Post Nord?

En dagsfärsk erfarenhet väckte en fråga jag inte kunde besvara - varför har vi kvar posten? Telia är en bland flera spelare, sopåkningen är upphandlad och numera går det att få både vård och skola privat. Så varför har ingen gjort ett ambitiöst försök att förbättra den här marknaden.



Visst går det att få brev och paket från andra än Post Nord men statens bolag är fortfarande mer av en gammeldags enväldig myndighet än ett riktigt företag. Jag tänkte på det när jag gjorde en beställning från Clas Ohlson.

Det fanns angivet var jag skulle få mitt paket när jag betalade. Det ändrade dock posten på, utan någon hänsyn till effekterna. Leveransen av varor som kostade några hundra delade posten upp i två delar. En som lämnades på mitt postställe och en som skulle hämtas på en terminal i Segeltorp. Fast om jag ville kunde jag ta ledigt en dag och istället ta emot paketet hemma.

Hade det stått när jag beställde att posten inte garanterar leverans till angiven adress, så hade jag kunnat vända mig någon annanstans. Nu fick jag istället lägga en tidig fredag inte på att umgås med barnen utan leta mig in på en trång bakgård.

Väl där väntade ett ännu mindre krypin där andra i min situation frustrerat väntade. Mannen före mig fick ett tungt paket. På frågan om han kunde få hjälp över tröskeln (som fanns i kundutrymmet) blev svaret att "mitt ansvar slutar vid utlämningsdörren". Charmigt.

Sedan fick jag ändå mitt paket. Det där med storleken - tja, det gick med lätthet in i bakluckan. Inte vägde de värst mycket heller. Det gick att hålla med en hand. Man kan väl säga att det vägde lika lätt som kundvård uppenbarligen gör för posten.

Nåja, nu var ju den lilla händelsen över. Kvar blev frågan varför finns Post Nord? Den dagliga brevbärningen hos oss åkte nyligen dit när det avslöjades att de inte delade ut posten om den lokale brevbäraren var sjuk. Lite lustigt tänkte jag men faktum är att PTS klagat på att leveranssäkerheten sjunker.

Jämför man med Telia är numera koppatråden och ofta fibern in i huset tillgänglig för flera leverantörer. Det vore väl en tanke att det, om behovet finns, var kommunala brevbärare (eller som med sophämtningen av kommunen upphandlade) som delade ut posten. De kunde alla bolag som leverar försändelser använda. De som gillar postens service kunde fortsätta vara kunder där.

söndag 5 juni 2016

Kör 5/2-metoden på sparandet

Filmar min aktieskola just nu. En del saker gör en ledsen som att 2015 är det fortfarande ett bra råd till kvinnor att spara mer och börja tidigare, eftersom löneutveckling över livet ser sämre ut. Men så är det.


Extra trist blir det när man lägger till att många män i och för sig tar fel risker i sitt sparande men att kvinnor överlag tar för låga risker för att få rimlig avkastning. Med andra ord, alldeles för få sparar smart.

Det trots att den enkla starten är att putta in pengarna i en indexfond och månadsspara. Frågan är om det är för enkelt att bli rik? Skulle det behövas mirakelsparkurer som kvällstidningarna kunde skriva om?

Typ kör 5/2-metoden: spara fem dagar, köp en aktie för överskottet och gör något trevligt på helgen (skulle funka toppen även från forskningsperspektiv och med gratis courtage från nätmäklare)

Det är som med träning, det svåraste verkar vara snöra på sig skorna regelbundet.

onsdag 11 maj 2016

Älska Clas Ohlson

"Kundklagomålet vår vän" var en boktitel jag fnissade åt när jag för länge sedan gick en utbildning för kvalitetschefer.  Den kom upp i ett avsnitt som handlade om ett japanskt hotell som hade problem med att komma på vad de skulle förbättra.

Gästerna klagade aldrig och när de tillfrågades hade de bara gott att säga om hotellet. Den här historien utspelar sig för länge sedan, långt innan spruckna krockkuddar och gaspedlar som fastnat. På den här tiden var det en del av den japanska självbilden att verksamheten alltid skulle bli bättre. Så vad göra?

Jag tänker på det där hotellet när jag nu äntligen fick chansen att vara missnöjd med min favoritbutik Clas Ohlson.

För mig vore det en förbättring om tummen åtminstone satt mitt i handen. När jag handlar skruvar får jag alltid köpa ett gäng storlekar, för inte har jag kommit ihåg att kolla vilka jag behöver i förväg. På Clas Ohlson möts jag alltid av en bekymrad min som verkligen försöker förstå vilken skruv mitt vardagliga problem egentligen behöver. När jag vandrar ut med mina små skruvpåsar för några kronor styck säger kassören oroligt. "Å så lämnar du bara tillbaka de du inte behövde".

Det känns som det japanska hotellet. Servicen är så perfekt att säljarna nästan får ångest av att jag inte har några synpunkter på det som för mig är en mockamojäng för att sätta ihop med en trasig mackapär.

I går hände det dock. Jag fick en gräsklippare med sladd när jag egentligen bett om en utan. Nu var det jag som blev lite orolig. Skulle min trevliga relation med Clas Ohlson ta slut nu? Skulle vi bli ovänner?

Trogen min personlighet hade jag nämligen också skruvat ihop några delar som passade samman lika bra som Israel och Palestina. Nu satt ett rör fast i ett annat. Hur skulle det gå?

En före i kundtjänsten. Suck, ångest. Min tur. När jag mumlat fram mitt ärende till den unge mannen bakom disken så kom det. Leendet. Jag visste väl det. Alla år jag och Clas Ohlson varit tillsammans är det just det här ögonblicket de väntat på. Ett klagomål! Äntligen.

Det var ingen hejd på vilket mänskligt lidande jag måste ha gått igenom och min gräsklippare byttes snabbt ut och rabatterades. Jag kände mig nästan lite skamsen - för som i alla bråk var vi väl två om saken. Jag kunde väl ha kollat paketet själv?

Nåja, nu är vi de bästa vänner igen - jag och Clas Ohlson.

Hur gick det för det japanska hotellet? De fann också en lösning på sitt problem. De började sortera innehållet i papperkorgarna för att se vad gästerna behövde. Sedan såg de till att det fanns på varje rum. Smart - precis som bra bemötande ska vara.

torsdag 28 april 2016

Hur får en blogg läsare?


Stor bloggdag idag. Presenterar mig själv under mitt riktiga namn, Jacob, både på Nordnetbloggen och på Molekylär Ekonomi. Det blir en del ändringar här med, på vår familjeblogg. Till exempel är det tufft att ha riktiga siffror för ekonomin när anonymiteten försvinner.

Förändringarna fick mig att reflektera över en annan fråga. Har jag några tankar kring varför en blogg funkar? Nu är ju inte våra bloggar några mediefenomen precis men särskilt Molekylär Ekonomi drar en hel del läsare, åtminstone i sin genre: "Oändligt långa texter om saker du inte visste att du inte vill veta", som Affärsmodellen brukar sammanfatta det. Så hur gör man?

Några saker har jag ändå plockat upp på de arton månader den bloggen funnits. Det första är att det som är ärligt funkar. Vi äger ingen Ferrari men den var kul att köra. Hade jag framställt mig som något annat än det jag är - en makrointresserad aktietok hade det inte fungerat. Skälet att det ärliga fungerar är inte moraliskt, utan praktiskt. Det är lättare att vara tydlig då.

För det är min andra reflektion. När man kommunicerar via filter som bloggar, twitter med mera så minskar utrymmet att vara flera saker samtidigt. Jag är förstås inte alltid totalt besatt vid investeringar men Gottodix är det. Ska texterna bli läsvärda behövs en avsändare med rätt tydliga konturer. Vad hittar jag för texter på den här bloggen? Sedan kan man experimentera och testa lite olika upplägg men när det sitter, så får man köra på det. Till en början var ju vår familjeblogg en del av Molekylär Ekonomi men läsarna ville läsa om hard core investeringar på den bloggen. Överraskande ofta får de mest komplicerade inläggen flest läsare. Läsarna där var inte intresserade av vår familjeekonomi. I vart fall inte på den bloggen. Då är det bara att anpassa What ever works, som de säger i Hollywood.

Den tredje lärdomen tycker jag är att komma igång snabbt men pröva länge. Saker får ta sin tid men det är ingen idé att lära sig simma på land. Hellre börja med en halvdan sida än vänta på den stora inspirationen. Jag började med att lägga ut mina Sharevilleinlägg.

Nästa iakttagelse är att sätta läsarna först. Är det en dagbok behövs förstås inte det men om det är ett försök att kommunicera måste man försöka lyssna på vad läsarna vill prata om. Det blir dessutom roligare att skriva när omgivningen intresserar sig.

En mer praktisk iakttagelse är att försöka driva trafik genom att vara synlig. Jag var synlig via Shareville och byggde den vägen upp en bas av intresserade. Andra sätt är att kommentera mycket och länka till andras sidor. Andra enkla råd är nedtonad grafisk design och att tänka på att de flesta läser i mobilen.

Sedan har jag från början kört rätt hårt med att ha ett innehåll i många kanaler. Grunden kring det jag bloggar om är det jag läser. Det kommenterar jag på olika sätt på bloggen, via Nordnetbloggen, Twitter och Shareville exempelvis. Det blir en helhet där till slut kanalerna driver varandra. En av mina främsta trafikkällor är via Twitter. Slutligen är det mest självklara också det viktigaste - ha kul.

Är det något som skiner igenom direkt, så är det när blogg går på slentrian.



tisdag 12 april 2016

Dyrköpt kärlek

I det förra inlägget beskrev Gottodix hur underbart det är att vara gift med någon som är händig. När jag läste inlägget funderade jag på om det möjligen finns fler fruar i familjen än jag. Händig är nämligen inte så jag skulle beskriva mig, tvärt om. Som syns på bilden är det visserligen numera ljus i badrummet men till ett väldigt högt pris. Bakgrunden till katastrofen började en timme tidigare vid ett besök i en Ica-maxi. Förutsättningarna var glasklara, leksakerna skulle vara tillgängliga för allmän beskådan medan jag köpte glödlampor och hårskum, sen var det skoprovning som stod på menyn.

Det var inte vad som hände. Det började tjatas om att köpa lördagsöverraskningen nu och att stövlarna tar in vatten var sedan länge glömt. Jag framhärdade behovet av hela skor för två par döva öron. Till slut prövade den äldsta ytterst motvilligt skor men vägrade att meddela om de passade, den yngsta hade drabbats av akut tristess och förlamning. Vi kom hem med skor och stövlar som jag inte har en aning om om de passar och ett eländigt humör. Den äldsta pratade oavbrutet om fynden på leksaksavdelningen och om besparingarna kommer att räcka. Mina öron var vid det här laget söndertjatade men eftersom den äldsta behövde duscha gav jag mig i kast med lampbytet.

När vi renoverade vårt badrum ville jag verkligen ha en kristalllrona i taket. Istället fick jag en ickefungerande inbyggd ventilation och spotlights som inte går att byta. Till slut satt det nya lampor på plats och alla glas utom ett gick att sätta tillbaka trots att den yngsta gallskrek av upprördhet över tanken på att inte få nån lördagsöverraskning då legot från förra helgen ännu inte har byggts ihop och den äldre frågat en bapiljon gånger om 250 kr är mer än de 140 kr som just nu finns tillgängliga i likvida medel. Jag hade precis parkerat mig i soffan, sen kom braket. En av lamporna hade ramlat ner och glaset spritts ut över golvet. Det är en liten rund glasskiva i matt utförande icke enligt standard mått. Handfatet hade en spricka sedan tidigare men skiljelinjen på högersidan har nu avsevärt förvärrats och en ny glasskiva kommer att inhandlas 20hundraaldrig och eftersom den inte är i standardutförande att kosta en halv förmögenhet.

Jag tycker för det mesta att villalivet är helt ok men jag har tummen fast förankrad mitt i handen och jag avskyr det arbetsläger som vissa refererar till som trädgårdsarbete. Det jag inte gillar är att för att ha en dräglig tillvaro som inte framlevs i mörker behöver man en händig fastighetsförvaltare, en trädgårdsmästare och en städerska. Jag vet att det finns de som njuter av att köpa tjänster för att underlätta tillvaron, jag vill inte lägga mina pengar på det, jag vill ju bli rik! En tanke som dök upp när det var som mörkast i badrummet är att nu kan det o alla fall inte bli värre varefter jag spetsades av en sylvass plockepinnpinne när jag skulle samla ihop mig och läsa godnattsaga. Familjelivet kan vara både dyrt och smärtsamt :).

/Affärsmodellen