tisdag 29 september 2015

Familjens briljanta Affärsmodell

Affärsmodellen introducerade när vi flyttade ihop en lika enkel som briljant idé i mitt ekonomiska liv.

Visst har den fina avkastning vår portfölj haft bidragit till vårt välstånd och nog har det hjälpt att Affärsmodellen även är galet bra på #sparadkrona. Det som verkligen ökat vår ekonomiska frihet är dock något annat.

Likt de allra flesta har våra inkomster ökat snabbt genom livet. Ibland lite och ibland mer. Då och då genom ett ryck, som när först jag och kort efter Affärsmodellen växlade över till chefsbanan. Bara de senaste fem åren har våra inkomster före skatt ökat 75 procent.

På individnivå kan det där kännas slumpartat (eller möjligen rättvist, som i "det är min tur nu!"). Egentligen är det ett ganska väntat händelseförlopp i medelåldern. Det är här Affärsmodellens briljanta styrning kom in.

Jag får erkänna att vi på en del sätt lever i traditionella könsroller. Det är bland annat Affärsmodellen som styr familjeekonomin. Med andra ord ungefär som i en pilsnerfilm där odågan till gubbe kommer hem med löningen på fredagen. Med den skillnaden att här är det båda som drar in degen till familjen.

Affärsmodellen bestämde redan från dag ett att det ska vara skillnad på intäkter och kostnader. De ska inte ens hänga ihop på annat sätt än genom att vissa kostnader krävs för att få intäkterna samt att kostnaderna behöver vara lägre än intäkterna. I övrigt ska de löpande kostnaderna vara så låga som möjligt för att möjliggöra kortsiktiga men framför allt långsiktiga val som gör oss lyckliga.

Varför spara 10 procent av lönen? Det kan ju hjälpa tanken men borde man inte spara så mycket man kan avstå givet sina livsval? Det lär skilja sig åt mellan en student och två medelålders föräldrar.

Affärsmodellen bestämde helt sonika att kostnaderna aldrig ska öka men gärna får minska (i realiteten har jag titt som tätt lyckats knuffa upp dem lite grann). Det här har gjort att sparandeöverskottet vuxit löpande vart efter vi fått det allt bättre ställt.

Nu har vi en fin aktieportfölj och en inte alltför farligt belånad villa. Tack vare Affärsmodellen lyckades vi också finansiera tillvaron några år när ohälsa kostade oss runt en halv miljon (ja, det kostar om du mitt i livet behöver vård för mer omfattande saker än vårdcentralen erbjuder).

Låt inte kostnaderna automatiskt växa med intäkterna. Briljant tycker jag. Det gjorde familjens operativa chef bra!

onsdag 16 september 2015

Sparpodden och mitt Lego liv

Jag är med i avsnitt 97 av Sparpodden. Mäktigt! som de säger i Lego Movie. Ja, det är referensramen för en småbarnspappa.


Jag fick faktiskt en fråga om det där med småbarnsår och bloggande. Hur hinner jag?
Svaret är att när jag inte jobbar har jag lilltjejen och den lite mindre lilla killen inom fem meter ungefär hela tiden. Eller förresten jag har dem runt mig en hel del när jag jobbar också. För numera finns ingen gräns varken i tid eller rum mellan arbete och fritid.

När jag var föräldraledig med lilltjejen fick jag ändå jobba 20 procent för att det skulle funka på jobbet. En bra deal för mig med för den förflyttade förväntan om var jag är på dagarna.
När jag kom tillbaka på heltid behöll jag helt enkelt vanan att mig når man alltid men ibland via datorn. Därför kan jag trots rätt många arbetstimmar hämta eller lämna eller ibland både och på dagis och i skolan.

Den där totala avsaknaden av gräns mellan jobb och fritid har gjort att alla vant sig vid att jag är lite lagom uppkopplad jämt. Jag har haft möten med högsta ledningen och samtidigt stått och bytt blöjor eller stekt köttbullar.

Fast det går åt andra hållet också. Häromdagen blinkade klockan till om ett halvviktigt jobbmail när jag var på bio med barnen. Några tvångstankar senare så smusslade jag fram telefonen och svarade.
Bloggandet är helt enkelt det perfekta intresset för den livsstilen. Alternativt spiken i kistan för en balanserad tillvaro. För med barn eller jobb ständigt runt mig är de luckor som finns diverse mikropauser.

Väntar på någon till ett möte? En chans att kolla twitter. Danslektion? En timmes läsning av Financial Times. Promenaden från skolan till tunnelbanan? En stunds lyssnande på Economist. Trångt på tunnelbanan? Läge att skriva något på Shareville.

Knäppt nog tycker jag det där är ett ganska skönt liv.