Hur blir man rik egentligen? Om nu det är målet, för oss handlar det mer om ett liv med en hälsosam ekonomi som tillåter oss att göra det vi trivs med och mår bra av. Det är egentligen mer en livsstil än en viss summa pengar. Det sagt, visst är det trevligt att se kapitalet växa.
Jag blev nyligen intervjuad om våra investeringar i "Månadens Twitterprofil: Börsvärlden möter makroinvesteraren ”Gottodix” (Börsvärlden). En av frågorna var hur det började - hur kommer det sig att jag och min fru Affärsmodellen valt att leva på det sätt vi gör.
Kanske, börjar min del av berättelsen, år 1840. För då lades grunden till vad som för mig närmast är en saga om förmögenheter och förluster. Det som var en uppväxt med en känsla av att det går att lyckas men också att framgången är förgänglig och undflyende.
Min morfars farfar byggde upp en förmögenhet som bokhandlare i Åmål. Vid sin död var han betydande medborgare som förärats en egen minnesplatta i staden. Det hela började dock betydligt enklare som "Bogbinderisvend" i Oslo. Där gnetades ett startkapital ihop, som sedan förvaltades nogsamt med en manisk kontroll på intäkter och utgifter som är värdig Affärsmodellen. Exempelvis var det inte tal om att använda kassan för att åka från Oslo till Stockholm och senare från Åbo till St Petersburg. Nej, det är billigare att gå.
Så här beskriver bokhandlaren P.A. Petterson själv hur allt började i ett brev till sina söner. Stilen påminner onekligen om en och annan alldeles modern blogg, eller?
Mina första 50 daler
Det var på eftersommaren år 1840, alltså nu för mer än ett halvt århundrade sedan, jag arbetade då som “Bogbinderisvend” i Kristiania och hade efter några månaders vistelse i nämnda stad, genom träget arbete och mycken försakelse sammansparat av min arbetslön, 50 Riksdaler Riksgäld, som jag i brev sände till mina föräldrar för att av dem, för mig, insättas i Åmåls Sparbank och därmed öka mitt lilla kapital, såsom grundfond för blivande bosättning.
Denna för mig, då stora summa, var en epok i min tidräkning och utgjorde länge min tillfredsställelse och glädje. Sedan sände jag från Kristiania hela 100 Riksdaler och hade ändå efterpengar till mina små behov samt att sända mina föräldrar.
Under de 1½ år jag arbetade i Kristiania använde jag inte en Riksdal till överflöd. En sommardag bekostade jag mig ångbåtstur till Oskarshald för hela 12 skilling, men jag gick hem för att spara ytterligare 12 skilling.
Från Kristiania gick jag till fots till Stockholm, för jag då hade över 60 Riksdalder i kontanter med mig. Från Stockholm och fördäcksplats på ångaren Solid till Åbo och från Åbo till fots ända till St Petersburg. I St Petersburg sammansparade jag på fyra år 1500 Riksdaler av mina arbetsförtjänster. Gör ni sammaledes.
P.A. Petterson, 1891En av sönerna, Jacob, var min morfars far. När vi återfinner honom i nästa inlägg har han gift sig adligt och bor i en villa i Djursholm men andra tider står för dörren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar